DSC_7604

Från Änka Med PTSD Och Utmattningsdepression Till Carolina, Den Jag Är Idag.

Mitt varför.

2008 var det år då min man förlorade kampen mot en obotlig hjärtsjukdom. Han hade då varit allvarligt sjuk i över ett år där mestadels av tiden pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Vi var en ung familj, mitt i livet med barn, villa, fredagsmys, charter och heltidsjobb. Det fanns inte så mycket stöd och hjälp att få, vilka bidrag man hade rätt till, alla samtal med försäkringskassan, biståndshandläggare, möten med läkare, ja allt fick vi (jag) ta reda på själva.
Våra barn var små, 3år respektive 5år när Joakim gick bort, jag blev änka innan jag fyllt 30 år.
Istället för att kunna stötta min man, mig själv och barnen i det hemska vi gick igenom fick jag också sköta allt runt omkring. det var möten med läkare, försäkringskassan, kommunen, assistansbolag, intervjuer, mediciner, omläggningar... listan kan göras lång. Allt detta ledde till en utmattningsdepression och PTSD. Jag hade pressat min kropp allt för länge, utan att lyssna på de signaler jag fått. Jag hade inte tid, jag hade inte tid att ta hand om mig själv.

Vem var jag Nu?
Under en så lång tid hade jag varit anhörig, vårdare, administratör, mamma, fru... att jag inte visste vem Carolina var. Jag visste inte vad jag tyckte om, vad jag hade för intressen eller vad jag ville med livet. Jag hade tappad bort mig själv och resan för att hitta nya Carolina tog tid. Inte skulle jag bara bearbeta sorgen, allt praktiskt runt omkring, barnen och deras sorg. Jag var tvungen att lära känna mig själv igen.
Istället för att vara ärlig mot mig själv och ge mig tid gjorde jag om mig själv åter igen, i ett försöka att passa in. Jag ville vara som alla andra, jag ville ha en vanlig familj, inte vara änkan. Så jag gjorde om mig, spelade teater och försökte leva upp till en person som inte var jag. 

Inte blev jag lycklig och charaden höll i några år, Jag var inte lycklig någonstans och allt började rasa igen. Magkänslan hade under dessa år skrikigt högt.. SLUTA LJUGA FÖR DIG SJÄLV!!! Men det är inte lätt att bara sluta, även om man inte mår bra. För vem var jag nu då? Vem var jag igen? Jag hade ju fortfarande inte hittat den riktiga Carolina, som var mig själv fullt ut.  Sen gick det inte längre, jag förtjänade att vara lycklig fullt ut. Jag behövde leva MITT LIV, på mitt sätt. 

Jag var tvungen att bryta upp, flytta och köpa något eget, något som var mitt och barnens där VI fick bestämma hur saker skulle vara. 
Det blev min nya start och ett steg följs av fler. Ju bättre och gladare jag blev ju lättare gick det att följa den inre rösten. 
Här är jag nu! Ärlig mot mig själv, följer mitt hjärta och låter själen styra. Aldrig går jag tillbaka.
För mig var det rätt väg att gå med att flytta, med det finns inget facit och en väg som fungerar för alla. 

Det här är mitt varför...varför jag vill hjälpa andra "duktiga kvinnor som tappat bort sig själva. För VI fötjänar att vara lyckliga, på insidan. 

Carolina

Kommentera gärna:

  • Marie Persson • 8 augusti 2017 18:28:32
    Tack fina för att du delar med dig o beklagar din sorg efter maken din ❤
  • Elisabeth • 6 augusti 2017 23:17:21
    Tack för din skrivelse. Ledsen att du haft det så svårt och jobbigt.Men nu är du på väg sakta uppåt.Tufft.
    Känner igen mycket.Just det här med att hitta sig själv och så vidare.
    Haft ett nycket omväxlande liv.
    Men 2010 blev jag kapad på mitt företag .Den personen arbetade som konsult hos mig sammanlagt ungefär25 år.Gick in en natt och hämtade journaler samt etableringstillstånd. Gjorde förfärliga saker samt alla lögner.Hände i ett skede när jag var lite utslagen pga minsons svåra vårdnadstvist ang mitt älskade barnbarn.För första gången i mitt liv kunde jag inte lösa min problem.Drabbades av sjukdom occh slutligen också svår cancer.Nu försöker jag starta om med mitt liv men tappade tråden totalt och har varit tvungen att tänka pm ordentligt.
    Ha det så jätttebra och stor lycka till med allt.Känner att det kommer att gå nra för dig och dina barn.Stor kram
  • Hej fina Du.
    Jag mår bra idag. Lever i ett lyckligt förhållande och är trygg i vem jag är. Jobbar nu med att vägleda andra "duktiga kvinnor" och är så tacksam för det. Allt som varit är en del av den jag är mer jag är inte sorgen och saknaden utan kraften och styrkan.
    Låter som du verkligen haft en riktigt tuff period. Det ena som avlöser det andra. Hoppas du har något bredvid dig som kan stötta och förstå dig.
    Känner du att du vill prata med någon är du varmt välkommen att höra av dig.
    Varma hälsningar Carolina

    6 augusti 2017 23:23:10

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln

Payson logo