DSC_7604

Det här är varför jag ville göra reportaget, trots risken. 

För några år sedan kom jag i kontakt med reportern Ia Sellberg som ville göra ett repotage om mig och min resa. Jag har tidigare varit med i samma tidning och nu skulle det bli en uppföljning. Men jag var inte redo, tiden kändes inte rätt så vi flyttade fram planeringen. Åren gick, tiden kändes rätt och nu tog vi kontakt igen.

Så varför vill jag ställa upp på det här repotaget? Det är snart 10 år sedan J gick bort, repotaget kan väcka känslor för alla anhöriga och jag är idag sambo.  Är det inte taskigt mot min sambo jag lever med idag att påminna om livet jag levde? Är inte risken att jag blir stämplad som änka och folk tror  att jag mjölkar situationen?! 
Det finns många människor med åsikter, men så länge jag känner att min aviskt är god och jag har ett  rent hjärta tar jag inte åt mig.

Carolina Mattsén Barometern OT

Anledningen till att jag fortfarande vill berätta min histroria är av fler anledningar. Dels vill jag belysa hur anhörigstödet fortfarande ser ut idag. Det är fortfarande otroligt många familjer mitt i livet och anhöriga som faller mellan stolarna då landsting och kommun inte samarbetar. Anhörigstödet ute i kommunerna är inte alls individanpassat till familjer mitt i livet där behovet ser olika ut. Frågan är inte alls prioriterad eller högt upp på agendan, därför kommer jag fortfarande i kontakt med familjer som just nu går igenom samma skräck och utmattning som vi gjorde.  Fast det skulle gå att enkelt förändra, utan stora kostnader. 
Kanske finns det några kommuner som läser detta inlägg och vill göra det ända rätta och uppdatera stödet! Då är Du varmt välkommen att höra av dig till mig så bokar vi in ett möte. Kontakt uppgifter finns längst ner på sidan.

Carolina Mattsén barometern OT

Den andra anledningen till varför jag väljer att vara så personlig och berätta min historia igen och väcka alla känslor, är för att jag hoppas kunna inspirera och motivera andra med min berättelse. 
Jag vill visa att det går att komma över sorg, eller rättare sagt att leva med sorg. För trots att livet ibland ser kolsvart ut och det känns som att allt tagit slut så går det att komma vidare och faktiskt leva otroligt lycklig igen. 
Genom min berättelse och erfarenheter hoppas jag kunna väcka en gnista av hopp och mod hos den som just nu behöver det. Visa att det finns ljus och att livet faktiskt kan vända och bli bättre än man någonsin vågat tro. 

Aldrig hade jag väl vågat tro att min sorg, vår kamp skulle göra att jag blev ännu starkare och tryggare i mig själv. Den har gjort mig ödmjuk inför livet och jag vet att det gäller att våga ta vara på den tid vi har här.
Att jag nu lever min dröm som egenföretagare där mitt jobb är att vara mig själv så jag kan göra det jag gör bäst. Hjälpa andra människor att våga vara sig själva, följa sina drömmar, sätta sig i förarsätet och ta komando över sig själva. 

Jag vill även passa på att tacka ALLA som skickat mejl eller meddelanden via sociala medier. TACK för djupet av mitt hjärta för all den kärlek du ger! Tacksam för att så många berättat vad artikeln betytt för just dig. Tack för all kärlek och beskräftelse på att jag är på rätt väg. 
Namaste

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Payson logo